Farfar är död

OM du skapar problem efter din död, kommer du bli ihågkommen längre eller kortare då? Det kan vara avgörande för hur vi ska prioritera vad vi gör med våra liv.

Farfar dog för en vecka sedan. Han var både mild och envis. Jag hoppas att han blir ihågkommen. Idag var det tacksägelse för honom. Fler än jag trodde kom dit för hans skull. Jag tänker på Ronja Rövardotter. Det var min favorit som barn. Hur Mattis klagade att SkallePer inte längre fanns. Att han vägrade eftersom SkallePer hade funnits jämt. Jag känner precis så nu. Jag har levt i 41 år och farfar har funnits jämt. Nu måste jag fortsätta framåt utan honom.

Men för en människa som inte lever i verkligheten är det inte helt sant. Jag var hemma hos honom igår och tömde skafferiet och några skåp och försökte börja slänga saker. Jag satte på TV:n ifall farfar ville titta. Och det var skidor. Han tittade alltid på skidor. Så jag lät TV:n stå på och bad honom berätta om det hände något. (Eftersom jag var i rummet intill och bara hörde ljudet. ) Jag klagade en del på en del skräp han samlat på sig. Skällde lite på honom och skrattade åt saker jag hittade i hans gömmor. Mina gamla saker och mina barns. Alla minnen undanstoppade i olika skåp. Och jag kände att han blev nöjd att någon kom och röjde upp. ”Gammal skit ska man inte spara.” inte i verkligheten. Den är för brutal och där finns han inte längre. Men jag hörde hans röst alldeles tydligt i mitt huvud. Vad ska jag med verkligheten till då?

Den långsammaste fredagen

Jag försöker börja men kommer inte igång. Känns det igen? Hela dagen kände jag så.

Rent konkret. Vad har jag gjort idag?

  1. Lagat mat. frukost, lunch, middag.
  2. Jag har INTE varit ute med hundarna… Inte en gång. Husets tonåringar har gjort det… Vad gjorde jag istället?
  3. Jag har suttit framför datorn… och jobbat med… mig själv? Jag har nördat ner mig i Enneagrammet. Just nu försöker jag förstå hur instinkterna fungerar. Det ägnade jag flest timmar till idag.
  4. Jag har arbetat på ett synopsis. Det är frustrerande. Mitt gamla manus är ute på testläsning och jag har små fragment till något nytt. Men jag vet inte slutet. Det saknas dynamik i mitten och det är jobbigt att börja om. Samtidigt känns det som det kan bli bra… Men jag skulle vilja ha ett annat manus att skriva. Ett som var mer dramatiskt. Det är inte det här. Det är en feelgood-historia, precis som den förra. Jag  längtar efter att kunna börja SKRIVA men jag är inte klar med förarbetet än. Det är jobbigt.
  5. Jag har bakat frasig julkola. Den är nästan redan slut.
  6. Vi avslutade kvällen med att titta på Batman Returns från 1989. Älskar den! Och det var extremt kul att se hur högteknologisk cd-skivan var. Den räddade allt och alla i filmen. Och datorerna och telefonerna… Hjälp! Humorn är kul och allt och alla är för mycket hela tiden. Jag älskar extra allt!

Fråga till mig själv: Vad var min verklighet idag? Levde jag i den eller drömde jag mig bort? Det är svårt att avgöra när jag arbetar med mig själv och med fiktiva historier. OM jag lyckas skapa en bok av mitt funderande och skissande och sorterande så kanske … Annars har jag nog varit i min fantasi för det mesta.

Just det !

7. Jag har städat skafferiet. Slängt gammalt trots att jag tänker att jag bara ska köpa         det jag kommer använda. Ändå blir en del saker för gamla. Varför ska det vara så svårt?

Men långsamt. Allting har skett långsamt. Nu ska jag så sakteliga försöka sova. Godnatt.

 

 

 

Tankeläsning

Jag iakttar mig själv. När skapar jag en verklighet som inte är verklig? När lever jag i min parallella fantasivärld? Nästan hela tiden.

Gör du det också?

I möten vill jag veta vad DE tänker om MIG. Det är viktigare än vad jag tänker om mig eller om dem. Andra definierar mig.

Nästa upptäckt: Om jag vill att DU definierar mig så betyder det att jag tycker om dig.

Hur väver man in det i en vardaglig konversation?

”Hej! Jag vill läsa dina tankar! Det betyder att jag gillar dig! Vill du va vän med mig?”

Funderar på att pröva det uppläget imorgon. Kommer säkert gå bra 🙂