Varför en blogg om ”den brutala verkligheten”?

Min verklighet är inte brutal. Jag tittar på nyheterna och följer bränderna. Över 80 personer har dött den här sommaren. Svenska medier orkar inte rapportera om det. Vi har våra egna bränder. Jag läste på SVT.se en intervju med en kvinna som tyckte det var tråkigt att de italienska bombflygplanen skulle åka ”hem”. De behövdes tydligare mer i Grekland. I Sverige brinner skog för miljontals kronor. I Grekland dör människor. Vi är bra på att prioritera i Sverige. Men har vi lite tur kommer de italienska planen tillbaka. Jag föredrar att titta på andra nyhetskanaler än de svenska. Igår tittade jag på Sky News. De pratade om den extrema värmen. De pratade inte om Storbritannien och deras extrema värme. De hade ögonen öppna för att den här värmen inte är ett lokalt fenomen. Kort jämförelse med svenska nyheter: Svenska nyheter pratade länge om bränderna i Sverige och sedan kort om hur många som nu saknades efter bränderna i Grekland och att ”våra” plan nu skulle åka dit istället.

Så varför kallar jag min blogg för ”Den brutala verkligheten”? Jag har svårt att befinna mig i den. Jag lever majoriteten av min vakna tid i mitt eget huvud. Jag är en dagdrömmare. Och när jag vaknar upp och tar plats i den värld som kanske är den egentliga verkligheten så hittar jag snabbt en anledning för att gå tillbaka in i mitt eget huvud igen. Den här bloggen ska försöka bli ett sätt för mig att besöka verkligheten och faktiskt titta på den. Ett kort besök varje dag. Kanske upptäcker jag att den inte är så brutal ändå. Iallafall inte för mig. Här är det varmt men det brinner inte. Just nu sitter jag på min säng och skriver det här på min bärbara dator. Bredvid mig i sängen ligger en av mina hundar. Vi ska gå ut efter att jag postat det här inlägget. Det kommer bli en mycket kort promenad. Mer orkar ingen av oss med. Den långa promenaden får bli ikväll. Jag ska även ta min yngste tonåring till optikern. Det blir ett besök i verkligheten. Det är ett bra liv jag har.