Akt 3 – 51 000 ord

Det börjar brännas i manuset nu. Ingenting har ställts på sin spets men det blir allt svårare för Reidun att leva sitt liv. Motståndet hon möter blir mer kompakt och hoten fler och kommer närmare. Reidun är huvudpersonen i bokmanuset. Reid betyder hem och un betyder kärlek. Men ett kärleksfullt hem är vad hon saknat och vad hon arbetar för att få. Så snubblar hon på en familjehemlighet. Något har hänt i det förflutna som kanske kan förklara utanförskapet och isoleringen under uppväxten. Men det finns krafter som motarbetar henne.

Det här manuset har jag inte skrivit i kronologisk ordning. Jag tar mig friheten att hoppa i tid och mellan karaktärer. Jag vet de stora linjerna och ungefär hur boken ska sluta men jag vet inte allt.

Att skriva en bok utifrån en idé om tre akter känns klassiskt och bra. Framförallt är det nästan oundvikligt eftersom jag skriver stora delar på intuition. Det kan låta motsägelsefullt men är inte det. Vi har blivit matade med berättelser byggda efter principen tre akter sedan vi låg i vaggan. Allt från klassiska sagor, kapitelböcker, filmer och TV-program är byggda efter samma modell. Om man vill bryta mot reglerna måste man göra ett aktivt val. Att skriva fritt är att följa mallen.

Varför gör jag då denna reflektion?

Eftersom kreativiteten inte är kontrollerad vet jag inte varför jag skriver det jag skriver eller hur idéerna kommer. De bara finns där. Men de senaste dagarna har jag upptäckt att skrivandet känns annorlunda.  Det händer något med skrivandet. Det blir stressat och oroligt. Jag oroar mig för hur det ska gå, trots att jag i stort sett redan vet det. Dessutom är jag  författaren och borde ha rätt att bestämma. Men det tvingar mig framåt. Jag skyndar mig för att lösa problemen  och försöka rädda Reidun från saker som hotar henne. Saker som jag själv, i egenskap av att vara författaren, ställer till med för det är vad historien kräver. Med detta anar jag att jag närmar mig någon slags höjdpunkt. Toppen, den stora vändpunkten, ögonblicket då allt blir klart eller förstört eller både och. Slutet på andra akten. Början till slutet närmar sig.

Råmanuset är ungefär 51 000 ord. Omvandlat i boksidor är det cirka 200 sidor. Det stämmer ganska bra med hur tjock en bok brukar vara. Ungefär 300 sidor. Jag antar att det bara är för mig att sluta blogga och ta itu med de sista hundra sidorna.

79369FF9-2FCE-4D6B-9FBD-6073AABA9949

Skrivtid

Ett helt år tjänstledigt för att styra om mitt liv. Förändringar och omprioriteringar.

Jag studerar kreativt skrivande på Malmö Folkhögskola. Roligt och vilka underbara människor jag träffar! Samma sak var det i början av 2019 då jag läste en skrivarkurs för lärare på Valand i Göteborg. Mycket av skrivtiden är ensam och då är de här kurserna små oaser där vi träffas och tittar rufsigt yrvaket på varandra. Det finns tydligen fler som jag därute?

D2F52120-4CD2-443D-98C5-5637796EC283

Följ mig på Instagram

Jag är så glad. Jag har kommit in på Litterära konsulters utbildning för lektörer. Genast tänkte jag att jag måste gå igenom bloggen och rätta alla stavfel. Men sedan ändrade jag mig. Olika texter har olika syften. Syftet med bloggen hittills har varit att fungera som någon form av dagbok och som sådan vill jag ha den oredigerad. Ur huvudet direkt ut i den virtuella rymden.

3A102172-BF58-43DF-8F43-9232BD0D3D15
Pumpapaj hör årstiden till och passar bra till skrivandet

 

 

 

Den långsammaste fredagen

Jag försöker börja men kommer inte igång. Känns det igen? Hela dagen kände jag så.

Rent konkret. Vad har jag gjort idag?

  1. Lagat mat. frukost, lunch, middag.
  2. Jag har INTE varit ute med hundarna… Inte en gång. Husets tonåringar har gjort det… Vad gjorde jag istället?
  3. Jag har suttit framför datorn… och jobbat med… mig själv? Jag har nördat ner mig i Enneagrammet. Just nu försöker jag förstå hur instinkterna fungerar. Det ägnade jag flest timmar till idag.
  4. Jag har arbetat på ett synopsis. Det är frustrerande. Mitt gamla manus är ute på testläsning och jag har små fragment till något nytt. Men jag vet inte slutet. Det saknas dynamik i mitten och det är jobbigt att börja om. Samtidigt känns det som det kan bli bra… Men jag skulle vilja ha ett annat manus att skriva. Ett som var mer dramatiskt. Det är inte det här. Det är en feelgood-historia, precis som den förra. Jag  längtar efter att kunna börja SKRIVA men jag är inte klar med förarbetet än. Det är jobbigt.
  5. Jag har bakat frasig julkola. Den är nästan redan slut.
  6. Vi avslutade kvällen med att titta på Batman Returns från 1989. Älskar den! Och det var extremt kul att se hur högteknologisk cd-skivan var. Den räddade allt och alla i filmen. Och datorerna och telefonerna… Hjälp! Humorn är kul och allt och alla är för mycket hela tiden. Jag älskar extra allt!

Fråga till mig själv: Vad var min verklighet idag? Levde jag i den eller drömde jag mig bort? Det är svårt att avgöra när jag arbetar med mig själv och med fiktiva historier. OM jag lyckas skapa en bok av mitt funderande och skissande och sorterande så kanske … Annars har jag nog varit i min fantasi för det mesta.

Just det !

7. Jag har städat skafferiet. Slängt gammalt trots att jag tänker att jag bara ska köpa         det jag kommer använda. Ändå blir en del saker för gamla. Varför ska det vara så svårt?

Men långsamt. Allting har skett långsamt. Nu ska jag så sakteliga försöka sova. Godnatt.